Twilight Zone – På gränsen till det okända

|

En av de mest kända kultförklarade tv-serierna är Twilight Zone, som sändes mellan åren 1959-64 och står som en rollmodell för tv-antologier. Skaparen Rod Serling skrev majoriteten av manusen, inte mindre än 92 av de 156 episoder som serien gick. Med sina scifi/fantasy historier utforskade den människans hopp, drömmar och fördomar på metaforiska sätt som inte gick med konventionellt drama. Serien blev ett startskott för många senare kända aktörer som Robert Redford, William Shatner, Burt Reynolds, Robert Duvall, Dennis Hopper, James Coburn, Charles Bronson och Lee Marvin. Med sin signifikativa öppning, ledmotiv och dess karismatiska värd Serling själv, har Twilight Zone fått en permanent plats i vår populärkultur. En revival serie gick under mitten av åttiotalet, men det är originalet som man minns.

Twilight Zone – På gränsen till det okända är fyra segment regisserade av fyra kända Hollywoodregissörer baserade på tv-serien, inkapslade av en prolog och epilog med Dan Aykroyd och Albert Brooks. Den första historien är regisserad av John Landis, och är det enda segment som inte är adapterat från en episod. En bigott affärsman (Vic Morrow) med ett intensivt hat mot judar, svarta och asiater får steken vänd för sig när han jagas av nazister på 1940-talet, som svart på 50-talet, osv. Den andra historien är regisserad av Steven Spielberg (en remake av ”Kick the Can”) där en gammal man (Scatman Crothers) anländer till ett ålderdomshem där han låter pensionärernas drömmar komma till liv när de magiskt transformeras till unga barn. Den tredje historien regisserad av Joe Dante (en remake av ”It’s a Good Life”) skjutsar en ung kvinna (Kathleen Quinlan) en mystisk 10 årig pojke hem och finner sig fångad där med andra människor i en alternativ verklighet. Den fjärde och sista historien är regisserad av George Miller (en remake av ”Nightmare at 20,000 Feet”) ser vi John Lithgow som en flygplanspassagerare som ser en mystisk varelse på utsidan av vingen på flygplatsen som försöker sabotera farkosten.

Twilight Zone – På gränsen till det okända är känd för en sak – nämligen den ökända helikopterolyckan som tog skådespelaren Vic Morrow och två barns liv och som satte regissören John Landis och fyra andra i rättegång som det tog ett decennium innan de förklarades oskyldiga till dråp. Scenen kom senare att släppas i Faces of Death 2, men cirkulerar även på nätet. Två böcker har även släppts som beskriver incidenten och rättegången som följde.

Den John Landis-regisserade prologen startar filmen lite lovande, och det första segmentet som tyvärr bara är känt för olyckan fungerar okej och går i tv-seriens anda. Även vad gäller att trycka poängen i ansiktet på en. Den slutar lite hastigt, vilket kanske inte är så konstigt med tanke på omständigheterna.
Sedan kommer det andra segmentet. Spielberg är i sitt vanliga sentimentala dravel när han fortfarande sitter kvar i sitt E.T. träsk. Avsnittet är emellertid inte dåligt utan är rätt fin i sin sentimentalitet, men drar ned på ångan och drar ned på kvaliteten.
Tredje segmentet av Joe Dante börjar bra med en mystisk stämning men slutar med att vara farligt nära att bara bli ett stort skämt. Vet inte riktigt vad man ska tycka om denna, Dante är ofta en missförstådd regissör som siktar på en humor som inte alltid träffar rätt. Efter Spielbergs del så är detta lågvattenmärket i filmen.
Som vanligt får vi se Dantes gamla vapendragare Dick Miller och Kevin McCarthy i små roller.

Tillslut kommer George Millers (Mad Max-filmerna) nyfilmatisering av ”Nightmare at 20,000 feet” där William Shatner i originalet spelade den panikartade passageraren. Millers segment är definitivt den bästa av de fyra och som öser på med en febrig och intensiv puls i sin nyversion där vi får se en absolut fantastisk John Lithgow halvt tappa sinnet när han tror sig se en gremlin på vingen. Den är bara underhållning från början till slut. Synd då att de andra episoderna ska vara så mediokra.

Filmen berättas av Burgess Meredith, som själv var med i ett par avsnitt av den gamla serien, mest nämnvärt klassikern “Time Enough at Last”. Man undrar över; om detta ska vara en homage till tv-serien varför valde de då inte bättre episoder att uppdatera? Nu är innehållet medelmåttigt och halvdant. Var för sig klarar sig vissa av segmenten att klättra till ett bra betyg, men som helhet blir den mycket knappt godkänt. Twilight Zone – På gränsen till det okända lyckas tyvärr inte att bli den homage till en fantastisk tv-serie som den var tänkt att vara.

Betyg 6

Kommentarer

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *