Nästa lättbortglömda skräckfilm som bjuder på sin hastiga närvaro är The Ruins. Filmen är baserad på en roman av Scott Smith, som även själv stod för manus, vilket är väldigt svårt att tro när man beaktar hur väl dennes tidigare roman, En enkel plan, filmatiserades briljant av Sam Raimi. Förvisso bygger även denna på en psykologisk bäring men historien i sig är så löjeväckande att The Ruins mest lämnar mig konfunderad över vad filmen vill mig. För skrämd blir jag inte och vidare intressant handling är det inte heller.
Två unga amerikanska par är på semester i Mexiko när en tysk lockar med dem en till mystisk pyramid som, självfallet, inte finns utplacerad på några kartor. Tyskens bror som ska utföra en arkeologisk utgrävning där syns inte till, istället möts de av argsinta lokalbor som tvingar dem att stanna kvar på pyramiden. Snart förstår dem varför…
Filmen gör sitt bästa att bygga stämningen kring spänning snarare än blod och anatomiskräck. För en stund. Sedan kommer nämligen Saw inspirationerna fram med benamputeringar och gigantiska skärsår. Mer äcklande än skrämmande och ännu ett bevis på senare års skräckfilmers fetisch för effektsökeri istället för spänning. Om inte spänning är att gissa sig till vilken ny kroppsdel de kan tortera i närbild. Att The Ruins börjar enligt skräckfilmsmall B-13Z är måhända inte någorlunda imponerande men den försöker länge utge sig för att vara en psykologisk thriller vilket absolut är ett plus. Det är när den fåniga ”boven” dyker upp som psykoskräcken snabbt tappar sin udd. Twisten är nämligen att pyramiden är belamrad av dödliga slingerväxter med smak för människokött och en förmåga att imitera mobiltelefonsignaler. Det blir aldrig så löjeväckande som det låter och hade kunnat bli tack vare att filmen tar sig så seriöst. Skådespelarna gör ett bra jobb att övertyga i sina roller men ingen står ut eller gör sitt namn värt att lägga på minnet.
Köttätande växter att tala om har vi ju inte sett sedan skräckkomedin Little Shop of Horrors så någon hausse på dem råder definitivt inte. Men kanske hade även The Ruins blivit mycket mer lyckad om den gjorts mer komisk. Historien fungerade säkerligen bättre som roman men som film skulle den bättre passat sig att skickas direkt till DVD. Läskigt är det inte och det minsta den kunde ha gjort var att få mig att börja kasta ett oroligt öga på murgröna. Om det ändå vore så väl.
