The Science of Sleep skulle lika gärna kunna kallas för I huvudet på Michel Gondry. En mer fantasirik och surrealistisk drömvärld har vi inte sett förverkligas på film på många år. Filmen är Gondrys första egenförfattade och baseras på en idé han använde sig av i en Foo Fighters video för flera år sedan. Dessutom är den till stora delar självbiografisk och är inspelad i det hus där Gondry själv bodde för femton år sedan tillsammans med sin nuvarande ex-fru och son, som bor där en idag.
Skygge Stéphane (Gael Garcia Bernal), som Gondry kallat för sin alter ego, övertalas av sin mor att återvända till barndomshemmet i Frankrike där ett jobb väntar på honom. Men jobbet blir inte riktigt som han tänkt sig. Stephan är en kreativ person som ibland låter sina fantasifulla dagdrömmar ta lite väl stor plats i det verkliga livet, och det nya jobbet är enformigt med få kolleger i ett minimalt kontor. Besvikelsen överskuggas emellertid när han möter sin nyinflyttade granne Stéphanie som visar sig vara något av en tvillingsjäl. Problemet är bara att han blir intresserad av hennes kompis Zoe.
Med hjälp av gammal hederlig trickfilmning har Gondrys fantasirika värld kommit till liv på bioduken. Friskt växlar han mellan Stéphanes tråkiga vardag på jobbet till fantasin där vattnet är gjort av cellofan och rakapparaten lever sitt eget liv. Man skulle kunna säga att The Science of Sleep kräver av publiken att man har barnasinnet i behåll. Filmen blir nämligen närmast en lek som blandar ihop verklighet och fantasi till den grad att man själv börjar tvivla på vart den ena slutar och den andra börjar. Helt enkelt ett bra exempel på en film man antingen faller för eller förkastar, men fortfarande en sällsam film som till syvende och sist förtjänar att ringas ut från massan och visas upp.
Om inte annat så är kemin mellan mexikanske Bernal och fransyskan Charlotte Gainsbourg fullkomligt lysande. Det är lätt att bli förälskade i de bådas oemotståndliga Stéphane och Stéphanie med sina härlig nördiga sidor. Båda klarar galant att rota sina karaktärer i realism vilket gör att allt otroligt som händer omkring dem passerar utan några anmärkningar. Språket hoppar mellan spanska, franska och engelska, men med en dialog som både känns opretentiös och realistiskt otvungen.
Ännu en gång visar Michel Gondry att han är en av dagens mest begåvade och innovativa filmmakare och det är med glädje och spänning jag ser fram emot hans nästa projekt.
Efter att ha gjort ett sidospår med Dave Chappelle’s Block Party (2005) återvänder han till spelfilmen. I The Science of Sleep fortsätter han att utforska sinnet som han påbörjade i Eternal Sunshine of the Spotless Mind (2004). Och vem har inte dagdrömt om en värld där man själv har makten och är den stora hjälten. Eller känt att man hittar någon som är en tvillingsjäl kreativt, men som inte får de romantiska känslorna att blomma. Gondry låter dessa två världar mötas men har gjort en film som gör mig till en ambivalent publik. Stéphane må nämligen vara en charmig kuf men han kan vara riktigt knepig ibland och dessutom rätt barnslig. När han får svårt att skilja mellan verklighet och fantasi blir både han och vi frustrerade. Samtidigt kan man inte motstå Gondrys uppfinningsrikedom som med praktiska stopmotion-effekter, i motsats till datoranimerade, får gosedjur att galoppera och göra städer av kartong. The Science of Sleep blir emellertid mer än ett stilexperiment. Stéphanes försök att hantera sin vardag och den kärlekshistoria som växer sig fram tar ned filmen på jorden och gör det till en något ojämn men berörande saga. En varm unik film som är lätt att rekommendera.
