Året innan hade geniet Gene Wilder cementerat sin plats i filmhistorien som en av dess främsta komiska talanger med sin oslagbara tajming i inte mindre än två komediklassiker – Blazing Saddles och Young Frankenstein. Då hade han redan hunnit visa framfötterna i The Producers och gjort sin odödliga tolkning av Willy Wonka. Nu hade han blivit tillfrågad om han ville göra en parodi på Sherlock Holmes – svaret blev en komedi om privatdetektivens avundsjuka lillebror och dessutom Wilders egen regidebut.
Handlingen är inspirerad av de två Conan Doyle-fallen ”Charles Augustus Milverton” och ”Den andra fläcken”. Sherlock Holmes får reda på att viktiga dokument har stulits. För att kunna jobba ostört väljer han att använda sin lillebror Sigerson (Gene Wilder) som lockbete. Med sitt stora ego och mindervärdeskomplex nappar Sigerson självklart och som sin sidekick får han Scotland Yard-detektiven Orville (Marty Feldman), som istället för fotografiskt minne har fotografisk hörsel och kan upprepa allt han hört. Missförstånd uppstår när Sigerson börjar luska i fallet och klienterna ser initialen S. Holmes och förväntar sig någon helt annan.
The Adventure of Sherlock Holmes’ Smarter Brother är en fyndig lek med ord då man tror att det skulle kunna handla om Sherlocks faktiska storebror Mycroft i Conan Doyles berättelser som enligt Sherlock själv är den smartare av de två. Filmen blev inte bara Gene Wilders regidebut, han även skrev manus och agerade huvudrollen som Sigerson Holmes. Att hans ständiga kollaboratör Mel Brooks inte regisserat märks tyvärr allt för tydligt – det är sjukt ojämnt, regin stundtals naiv och manuset känns som ett första utkast.
Men trots att det inte är en oslipad diamant så finns det helt klart en hel del guldklimpar att hitta i den här, ska sägas ändå, otacksamt bortglömda skatt. Som när Leo McKern som en diaboliskt galen Moriarty biktar sig inför en hopvridbar präst och ber om ursäkt för att han måste göra något genomruttet var 24:e minut. Eller när Sigerson bittert kallar sin bror Sherlock för ”Sheer Luck!” samt alltid lyckas dra helt fel deduktioner. Då blir det lättare att blunda för tafatt klanthumor och det bisarra i musikalnumret ”Kangaroo Hop” som dyker upp från ingenstans, två gånger!
För Holmesianerna så är det lite kul att Douglas Wilmer och Thorley Walters syns som Sherlock Holmes respektive Dr. Watson. Wilmer hade tidigare spelat Holmes i BBC:s tv-serie på 1960-talet och Walters hade varit Watson i ett flertal filmatiseringar, bl.a. Sherlock Holmes and the Deadly Necklace. De har så kul i sina gästroller att jag nästan hellre sett en hel film med dem. Fast då skulle jag å andra sidan inte fått se superba Dom DeLuise som Eduardo Gambetti.
Det är inte så konstigt att The Adventure of Sherlock Holmes’ Smarter Brother hamnat i skymundan i Gene Wilders filmografi med tanke på hur många geniala komedier han gjort. Skämten är ibland så utdragna att all finess självdör och någon direkt handling finns det inte direkt att tala om. Samtidigt så finns det tillräckligt mycket av Wilders fantastiska talang och tajming som skiner igenom, plus att det finns alldeles för få komiska tagningar av Sherlock Holmes, att det gör det värt att kolla in.
