Andy Warhol-regissören Paul Morrissey och crème de la crème av brittiska komiker kraschlandar fullständigt i denna parodi på världens mest berömda privatdetektiv. Sanningen är att det gör ont i hjärtat av att se The Hound of the Baskervilles från 1978.
The Hound of the Baskervilles var den första filmen på många år som Paul Morrissey regisserade som inte gjordes åt Andy Warhol och hans konstkollektiv The Factory. Morrissey är också den som fått mest skit för detta missöde till film, med rätta! Även om han på långa vägar inte är ensam om att sjabbla bort sig.
Duon Peter Cook och Dudley Moore är två av mina favoritkomiker från Storbritannien men de lyckades bara göra en riktigt bra film tillsammans – Bedazzled. Vilket i och för sig är en genial film och en av mina absoluta favoritfilmer men i övrigt agerade de bara tillsammans i biroller i halvmesyrer till filmer. Bäst var de på tv och i sketchformat – vilket är en förklaring till varför deras manus till detta försök till komedi är så sjukt ojämnt och bortkastat.
Filmen börjar med att Dudley Moore i frack dyker upp från bakom ett skynke och sätter sig bakom ett piano. Det roliga med den scenen ska vara att Moore har gylfen öppen. Om du inte skrattade åt det så kan du lika gärna stänga av då för mycket roligare blir det inte. Storyn håller sig någorlunda trogen till Sir Arthur Conan Doyles förlaga från 1902, även om de gjort en del tillägg och förändringar. Framförallt några sketchartade extra scener som förklarar vad Holmes hittar på medan Watson är på plats på Baskerville Hall. En av dem är en repris av Peter Cookes klassiska sketch “Leg Too Few” med en enbent Dudley Moore, vilket också förklarar varför det är den roligaste scenen i filmen.
Peter Cook lyckas med bedriften att göra den mest osympatiska och ointressanta rolltolkningen av Sherlock Holmes. Moore är bättre som Watson, men agerar sig genom hela filmen genom att skrika med grov Walesisk dialekt. Dessutom dyker han upp i inte mindre än fyra roller totalt, bland annat Sherlocks mamma!
Listan av eminenta komiker och skådespelare från Englands humorelit är nästan löjlig: Denholm Elliot, Hugh Griffith, Kenneth Williams (Carry On-filmerna), Roy Kinnear, Prunella Scales (frugan från ”Pang i bygget”) och inte minst Terry-Thomas i sin sista bioroll. Han beklagade sig efteråt över hur dålig filmen var och hela hans prestation i filmen utstrålar också ett enda stort ”Vad fan gör jag här?”.
Visst finns det roliga saker, som när Sherlock Holmes kommer fram till att ett brott begåtts av en så kallad ”tjuv”. Det som är frustrerande är att de få skrattframkallande scenerna oftast inte vet när de ska ta slut (läs: kissande chihuahua). På papperet finns det mycket som kunde blivit genialt bra, men nästan uteslutande allt sjabblas bort av dåliga val av antingen humorduon själva eller den malplacerade regissören. Filmen ser dessutom lika sunkig ut som dess humor. Det här är onekligen det sämsta försöket till att parodisera Sherlock Holmes och en av de sämsta filmatiseringarna någonsin.
Ps. Om ni vill se en lyckad komedi baserad på Sherlock Holmes – se istället Without A Clue!
