När spökjägaren Cyrus Kriticos dör under en jakt på ett spöke, lämnar han sitt hus och sin rikedom till sin brorson Arthur och hans två barn, Kathy och Bobby. Huset, som inte är ett vanligt hus, har väggar gjorda av glas. Väggarna är täckta av inskriptioner på ett annat språk. När familjen, tillsammans med Bobbys barnvakt och en advokat träder in i huset, aktiveras en maskin som släpper ut husets inneboende; tolv mycket arga fångade spöken, som endast går att se genom ett par speciella glasögon. Huset, som har rörliga väggar stänger in familjen, och med hjälp av Dennis, en spökjägare med psykiska krafter som hjälpte Cyrus att fånga spökena, måste de inte bara hinna stoppa den dödliga maskinen utan även komma levande ut ur huset.
Handlingen känner vi igen från ett flertal filmer, ett spökbesatt hus. Jag måste erkänna att jag gillade idén – ett mystiskt hus med flyttbara glasväggar och mystiska inskriptioner kombinerat med en spökjägare med psykiska krafter. Det som kunde ha blivit något, blev det inte. Filmen är lika platt som ett nystruket lakan, och samtidigt tom som en burk. Det blev inte mycket mer än en bra idé.
Handlingsutvecklingen arbetar på låg nivå. Regissören Steve Beck skulle ha gett lite fler förklaringar eller haft ett annat manus att arbeta efter. Som skräckfilm är den löjligt ”icke-skrämmande”. Spökfilmer är oftast svåra att göra läskiga. Med Thir13en Ghosts satt jag mer och tänkte på hur snygg filmen är och hur det fantastiska huset var uppbyggt – där har de lyckats väl. Scenografin i huset är underbart detaljrik. Effekterna är originellt gjorda, och känns fräscha. Hur löjligt det än låter att man endast kan se spökena genom ett par speciella glasögon, så ger det ändå upphov till vissa experimentella scener och klipp.
Skådespelarinsatserna är mediokra. Tony Shalhoub, som spelar fadern Arthur Kriticus, har aldrig varit någon riktig huvudrollsinnehavare och klarar absolut inte att hålla upp filmen. Även resten av ensemblen känns medelmåttig om man ens vill gå så högt. Undantag är Matthew Lillard som jag tycker är bra i rollen som den unga medhjälparen till Cyrus. Få se hur han har lyckats med att gestalta Shaggy i filmatiseringen av den gamla tecknade serien om Scooby Doo som kommer senare i år. Även F. Murray Abraham är en duktig skådespelare som varit med ett tag, men har inte en så framträdande roll.
Det som egentligen irriterade mig mest med Thir13en Ghosts var barnvakten Maggie, spelad av okända Rah Digga. Varför var de tvungna att ha med den stereotypa svarta karaktären som enligt Hollywood-reglerna måste prata ghetto språk, säga saker som ska få publiken att skratta och som beter sig helt ologiskt i hela filmen? Tyvärr så blev filmen då mer ett skämt, och var svårare att ta seriöst. Fast det kanske inte var meningen att man ska göra det?
Jag är själv ett skräckfilms fan. Och jag väntar fortfarande digert på en ny skräckfilm som håller filmen ut. Filmmakarna verkar ha svårt att göra bra skräckfilmer dessa dagar. Själv så fann jag inte mycket av gott i Scream-filmerna, förutom internskämten. Jag förväntade mig inte mycket av den här filmen heller. Då det är en nyinspelning av filmen med samma namn från 1960. (Den visas på en tv i en av de första scenerna i filmen). Oftast slår nyinspelningar fel och det här är var inget undantag. Thir13en Ghosts är en sådan film som man ser en gång. Ytterligare en film i mängden som man sett genom åren – en film som lätt faller i glömska.
