Filmkultur

Världarnas krig

Då astrofysikern Clayton Forrester (Gene Barry) undersöker en märklig meteorkrasch i Arizona slår han sig ihop med den lokala läraren…

Då astrofysikern Clayton Forrester (Gene Barry) undersöker en märklig meteorkrasch i Arizona slår han sig ihop med den lokala läraren Sylvia Van Buren (Ann Robinson). När meteoren börjar bränna lokalbefolkningen till aska med mystiska stråkar kallas armén in. Allteftersom fler utomjordingar landar trappas kriget upp över hela världen och Clayton och Sylvia står plötsligt öga mot öga med en fiende från yttre rymden som inte går att stoppa!

För ovanlighetens skull har Världarnas krig hedrats med färgfilm och tar till vara på detta med råge. Färgfilm spelades vid denna tid sida vid sida med den svartvita, som fortfarande dominerade stort på biograferna. Framför allt science-fiction-filmer visades i svartvit, då de inte var riktiga högbudget-filmer. Vad som gjorde Världarnas krig annorlunda var bland annat att det var en filmatisering av H. G. Wells klassiker med samma namn. Dessutom var producenten ingen annan än George Pal som själv några år efter denna films uppgång på biograferna regisserade en av H. G. Wells klassiska böcker – nämligen Tidsmaskinen (1960).
När nu filmmakarna hade tillgång till färgfilm brassade de på med ett fyrverkeri av färg och trickfilmning. Rymdskeppen lyser starkt neon-grönt, strålar orange-röda förstörelsevågor och allt är målat med starka tydliga färger. Färgsprakande är det minst sagt.

Berättelsen om Världarnas krig utkom i tryck första gången 1897. Författaren H.G. Wells hade då redan skrivit klassikerna Tidsmaskinen och The Island of Dr Moreau.
1938 adapterades Världarnas krig till en ökänd radiosändning, där Orson Welles och Mercury Theater framförde delar av historien som en serie nyhetsnotiser. Orson Welles framförde det så äkta att många lyssnare trodde det var på riktigt.

Trogen boken är handlingen inte. Såsom Orson Welles gjort tidigare bestämde sig filmmakarna för att låta handlingen utspela sig i en nutida miljö. Därför får de sedvanliga kärnkrafts- och atombombsreferenserna en plats i filmen, vilket endast bidrar till att göra den ålderdomlig. När den stereotypiska kärlekshistorian med en dam i nöd slängs in i filmen, så har själen från boken försvunnit till den grad att vi inte längre kan jämföra dem båda. En viktig detalj som ändrats till det sämre i filmen var utformningen av utomjordingarnas maskiner. I boken marscherar de i jättehöga metalltripoder, vilket jag förstår var svårt att genomföra med de resurser filmindustrin hade på den tiden. Men när filmen då istället hänger på flygande tefat trenden hamnar den då samtidigt i samma gäng som resten av science fiction rullarna, vilket jag inte tycker den tillhör.
Ett intressant tillägg jag dock måste nämna är öppningsmontaget som visar vårt solsystems olika planeter. Prologen är målad av den så kallade profetiske ”astronomiske konstnären” Chesley Bonestall. Vi får där ta en närmare titt på våra grannplaneter och då nämnvärt Mars, som visar de ökända ”kanalerna” som spirat vår fantasi i åratal innan vi tog närbilder på dess yta med hjälp av satelliter och robotar.

Filmens enda stora dragningsplåster är de färgsprakande effekterna – mer har den egentligen inte att komma med.
Gene Barry spelar passivt, till skillnad från alla de andra science-fiction-uppvisningar där huvudrollsinnehavaren direkt börja flyga och flänga med tankar och kropp, vilket ger ett rätt skönt framträdande i början av filmen. Men det jag fann så tillfredställande i början av historien slutar rätt snabbt i ett verkligt dåligt agerande där Barry knappt rör en ansiktsmuskel. Fler nämnvärda skådespelarinsatser finns inte.
Världarnas krig fick en Oscar® för bästa special effekter. Jag håller definitivt med Oscarjuryns utslag. För att kunna filma krigsmaskinerna och förstörelsen krävdes det avancerade optiska effekter samt noggranna modellarbeten. En film som har inspirerats mycket av Världarnas krig är science-fiction-hopkoket Independence Day (1996).

Alla som läst H. G. Wells spännande klassiker, ska genast lägga ned tankarna att börja jämföra den med filmatiseringen. En dag vill jag gärna se en riktig adaptation av boken, och en ny filmatisering är på väg har jag hört. Men tills dess så får vi åtnjuta Världarnas krig som en underhållande science-fiction-klassiker.

Betyg 6

Skriv en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

Tillbaka till toppen