Få gånger idag ser vi på biorepertoaren historier som tar oss till en fantasivärld som får oss glada och känna en kärlek till en närmast naiv drömvärld. Anledningen kan möjligen vara att filmskaparna i sina vuxna sinnen alltid försöker finna det mest logiska, det mest realistiska synsättet. Inte att förtrösta då vi här har esset av fantasirikedom, barns hopp, och satirisk humor, författat av barnboksförfattaren Roald Dahl.
Roald Dahl (1916-1990) föddes i Wales av norska föräldrar. Under andra världskriget började han att skriva böcker och livnärde sig sedan på det under resten av livet. Kalle och Chokladfabriken (vilken filmen är baserad på) kom ut 1964, och blev den första av hans böcker som översattes till svenska. Med sin unika handling och stil är den troligen hans främsta klassiker och så välkänd att flera generationer av barn föds med handlingen. Andra omtalade Dahl böcker är bl.a. Häxorna (1984), SVJ (1986) och Matilda (1989) som filmatiserades av Danny DeVito 1996.
Charlie Bucket är enda barnet i en fattig familj, där han själv måste jobba extra för att de ska få mat på bordet. Världen förbluffas när Willy Wonka, i åratal gömd i sin låsta godisfabrik, annonserar att fem lyckligt lottade människor kommer få en rundtur på fabriken, visas alla hemligheterna hos hans fantasiska godis, och en kommer att vinna ett livstids lager av Willy Wonkas choklad. De ovärderliga biljetterna kommer att gömmas i fem Willy Wonka chokladförpackningar runt om i världen. Ingen vill vinna priset mer än Charlie, men då hans familj är så fattiga har de inte råd att köpa mer än en chokladbit. I sagor kan dock allting hända.
Roald Dahl skrev själv manuset till filmen, fastän oerfarne David Seltzer gjorde en okrediterad omskrivning, vilket är en av de mest välskrivna familjefilmer jag upplevt. Förbättringarna på boken, där historien var originell men i högsta grad tunn, är så geniala och slående att jag är förälskad i de flesta av filmens repliker. Roald Dahls böcker var fyllda av en mycket svart humor men också en sann värme. Vilket ger förklaringen till att vissa element i filmen kan vid närmare analysering ses som elaka, rentav grymma. Sanningen är att de alls inte är lika exponerade som i barnboken. Dahl målar upp de hemska barnen till sådan överdrift, att det vore snävt att ta det seriöst, allt för att genom Oompa-Lomparnas sånger delge oss sina välvalda ord om uppfostran.
Dahl radar upp ett par ”barnsynder”: tuggummituggande, tv-tittande, bortskämdhet och frosseri. I dagens läge skulle även dataspelande hamna med i sällskapet. Tilltaget är både roligt och lärande (nu vet föräldrar hur deras barn inte ska vara).
Filmen innehåller alltså ett par sångnummer. Tursamt nog används de med måtta. Har inte mycket till övers för musikaler där stämmor börjar ljuda var femte minut, så frekvent att jag efter halva filmen får stor lust att stänga av ljudet. ”Willy Wonka & Chokladfabriken” är en sorts semi-musikal, med de klassiska musiknumren av Oompa-Lomparna.
Konsumtionssamhället får sig en satirens klapp på kinden av Roald Dahl. Inga direkta tillstymmelser riktas emellertid mot vår besatthet att köpa, utan Dahl ser istället det hela ur ett par bortglömda ögon – ett barns. Vilket är anledningen till att han lyckas så väl med sina historier. Roald Dahl trivdes bäst bland barn och kunde beskriva vuxna jämförelsevis elakt. Vid ett tillfälle berättade han i en intervju att orsaken till hans framgångar som barnboksförfattare kom genom att ”konspirera med barnen mot vuxna”.
Gåtfulla Willy Wonka, spelas mästerligt av Gene Wilder (Det våras för Sheriffen, samt – Frankenstein) som ingjuter i karaktären en sådan humor och ironisk galenskap att man inte kan dra någon annan slutsats än att Gene Wilder är Willy Wonka. Med sin bisarra logik, sin världsvana och självsäkra personlighet är han numera en idol för mig. Wonka ser jag som en symbolisk ciceron som med ironi och fånig satirisk logik förtäljer för oss om det absurda samhälle som vi lever i. I andra roller ses Jack Albertson som morfar Joe, samt Roy Kinnear som herr Henry Salt, pappa till ett av barnen. Klagomål på agerande faller mest på Peter Ostrum som spelar Charlie, men vi kan inte alltid begära att varje barnskådespelare ska vara en Haley Joel Osment.
Regin stod Mel Stuart för, ett namn som inte ringer några klockor, då detta var toppen på hans karriär och all uppmärksamhet som riktas mot filmen går antingen till Gene Wilder eller till Roald Dahl. Men vi har till full del Mel Stuart att tacka, då det var hans dotter som efter att ha läst boken föreslog att hennes far skulle göra en film av historien.
Att hela filmen är inspelad i Tyskland bidrar stort till den unika känslan som genomspirar ”Willy Wonka & Chokladfabriken”, vilket inte skulle ha kunnat åstadkommas om den spelats in i Hollywood. Scenografin är även fantastisk, insidan av Wonkas fabrik är fylld med färger och fantasirikedom.
”Willy Wonka & Chokladfabriken” är en magisk film för både stora och små, det är en värmande fantasirik film som drar dig i kinderna och ger ett leende på läpparna. Här har vi en film som utan kriteriet att behöva vara nostalgisk lyckas dra fram barnet inom oss igen. Dessutom är det en film som har åldrats väl och fortfarande inte har tappat sin attraktion. Ta del av denna fantasivärld.
