Filmkultur

Zathura – ett rymdäventyr

Om ni har sett Jumanji (1995) så vet ni precis vad som väntar er i Zathura när två omaka bröder…

Om ni har sett Jumanji (1995) så vet ni precis vad som väntar er i Zathura när två omaka bröder finner ett gammalt spel som bokstavligen kastar dem och deras hus ut i yttre rymden. Danny och Walkter är bröderna som, när deras pappa lämnar dem ensamma tillsammans med sin sovande storasyster, hittar det gamla brädspelet Zathura. När Danny börjar spela, drar spelet in dem i en helt ny värld av äventyr.

Att göra film som fungerar för både stora och små kan vara en intrikat sak att genomföra, men Zathura är en familjefilm som heter duga. Medan de unga får en fantasi att snaska på så låter den de äldre beundra den moralknapriga science fiction-tagningen som inte är fullt så förutsägbar som man kan tro. Alla spelar oklanderligt, med undantag för Kristen Stewart som stora systern. Att man sedan önskar att barnen kunde sluta kivas kan skyllas på moralkakan. Punk’d celebern Dax Shepard ses ta ett steg in i filmindustrin som astronauten och Tim Robbins hälsar på som barnens pappa.

Zathura är en sådan film där helt omöjliga saker händer, men den otroliga naturen hos storyn tillåter en att stänga av misstron och bara följa med. Visst så vet alla att eld inte brinner i rymden, men vem säger att det inte går i spelets värld? Till sin hjälp att iscensätta alla bisarra händelser i filmen har regissören Jon Favreau använt förvånansvärt lite digitala effekter och lagt mycket krut på rekvisita och miniatyrer, vilket märks. Huset tillverkades för att kunna skaka och möda har lagts på att göra detta vackra hus till en karaktär i sig. För när huset börjar ta stryk av alla eskapader känner man ett medlidande med det.

Att makeup och animatronics geniet Stan Winston haft ett finger i effekterna märks på ödlehybriderna Zorgons, som inte bara är män i kostym utan helt enkelt fantastiskt gjorda. Innan jag går in på de mer negativa aspekterna vill jag nämna det utsökta fotot som är förvånansvärt bra för en familjefilm. Zathura lider nämligen av det klassiska fallet av alldeles för tydliga konflikter, detta för att poängtera den sentimentala lärdomen mot slutet av filmen. Något som självfallet är kotym i barnfilm, men jag ändå har lite svårt med att svälja. Att man även tycker att de borde ha skyndat på att spela när saker börjar hända är bara en sådan sak som är nödvändig men ändå finner att de kunde ha ansat bättre. Det fråntar inte den härliga underhållning som filmen utgjuter.

Oförtjänt kritik har legat på den snarlika handlingen med Jumanji, men det är bara dravel då Zathura inte bara står på egna fötter men är bättre än sin like. Förklaringen ligger snarare att filmen är baserad på en bok av Chris Van Allsburg som också skrev Jumanji samt Polarexpressen. Zathura tar sig själv seriöst på rätt sätt och visar upp en närmast episk känsla till science fiction handlingen som oftast fattas i barnfilmer idag. Jon Favreau har regisserat en barnfilm som håller upp och säkerligen fortfarande kommer att hyras om ett decennium.

Betyg 6

Skriv en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

Tillbaka till toppen