Deadly Weapons

|

I samband med den liberala fria kärleks-vågen under 1960- och 70-talet uppstod den obskyra och ”avslöjande” genren av exploitation filmer. Regissören Doris Wishman var denna genres skinande riddare. Hon började med nudistfilmer på 60-talet, men när den pornografiska boomen kom 1972 med hits som Långt ner i halsen (1972) och The Devil in Miss Jones (1973), kom hon med mer vågade softcore filmer. Fastän hon aldrig ville ha något att göra med explicita sexscener så frossade hon sig gärna i nakna kvinnor, med fokus på bröst. Hennes förmodligen mest kända filmer är Deadly Weapons och Double Agent 73 som hon gjorde tillsammans med den polska strippan Chesty ”Zsa Zsa” Morgan (född 1928 som Lillian Wilczkowsky) och hennes gigantiska bröst (Varning: detta är ingen överdrift)
Den själlösa handlingen är bara en ursäkt för att få Chesty in och ut ur hennes kläder för att visa hennes kolossala byst. I rollistan kallad för Zsa Zsa spelar Chesty Morgan Crystal, levandes det svingande livet som en framgångsrik 70-tals reklam ansvarig i överdimensionerade platåskor och illasittande blusar. När hennes gangster till pojkvän mördas med ett par kulor i bröstet av sina förrädiska kollegor på uppdrag av maffiabossen, slutar Crystal sitt jobb inom marknadsföring för att utta hämnd. I rollen som strippare, planerar hon att använda de enda vapen hon har – sina enorma bröst – för att kväva mördarna till döds…

Skriven av Doris Wishmans brorsdotter, är Deadly Weapons mer en attraktionsshow än en soft core film, där Wishman visar varför hon betraktas av många som en av de sämsta regissörerna genom tiderna. Alla Wishmans kännemärken är där – minimal budget, omotiverad nakenhet, knapp dialog och många närbilder av ingen anledning.
All dialog är dessutom dubbad, så många av konversationerna tar plats över telefonen, och självklart är det dessa närbilder av askfat, fötter, vinglas och mer telefoner för att hålla saker visuellt intressanta och hålla oss ifrån att se hur taskigt dubbad filmen är. Wishman skapar känslosvallar dessutom, det är bara att bevittna de rörande tillbakablickarna när Crystal minns hennes förlorade kärlek medan hennes tårar faller på hennes urringning – det kommer inte att finnas ett torrt öga i rummet.
Men om jag ska vara helt ärligt så tilltalades jag ändå på någon nivå av det ibland innovativa bildspråket. Lågbudget och amatörism kan locka fram nyskapande bilder och former.

Vad gäller fröken Morgan så skapar säkerligen hennes kolossala byst någon attraktion. Hell, varför annars skulle man lockas att se filmen? Men medan Morgans tillgångar måste ses för att tros, så finns det inget erotiskt eller sexigt över henne själv (det ser mest otroligt plågsamt ut) – inte minst pga. av hennes vakanta stirrande och att hon inte kan agera för ett ruttet öre. Ett lik har mer liv i ansiktet än Chesty. Att se hennes döda ögon skickar rysningar genom min arma kropp. Kombinera det med Chestys opassande platinablonda peruk så blir man manad att kalla henne fascinerande. På flera plan.
År 1976 blev Chesty erbjuden att medverka i Federico Fellinis film, Casanova. Fellini var en känd älskare av storbröstade kvinnor, som ofta sågs i någon mindre roll i hans filmer. Chestys filmkarriär återupplivades, så att säga, 1994, när filmmakaren John Waters använde material på Chesty från filmen Double Agent 73 i hans Serial Mom. (Waters skrev dessutom en roll för Chesty i hans aldrig producerade uppföljare till Pink Flamingos kallad ”Flamingos Forever”)
Resten av de kassa aktörerna som syns är inte värt att nämna, med undantag för den nyblivne Långt ned I halsen kändisen Harry Reems som alltid är lika underhållande i sina totalt opassande kufiska roller. Den förre porrstjärnan jobbar nuförtiden som mäklare.

På botten sidan av denna anmärkningsvärt osexiga film, står sig handlingen som endast är en ursäkt att få visa upp Chesty, Wishmans nollbudget stil att peka och filma vad som helst förutom skådespelarna, och en likstel ledskådespelerska. Det tycks att Doris har alla tummar mitt i handen.
Å andra sidan är det en film som är hög på oavsiktlig humor och fylld till bredden av häpnadsväckande korkat icke-agerande och gigantiska bröst.
Synen av Chesty kvävande sina offer är säkert kort för skratt. Det hysteriska valet att lägga en ljudeffekt av åska på ljudspåret gör det nästan till en klassiker av bisarra scener i historien. Inte att förglömma är den chockerande sluttwisten som ligger och väntar om du klarar att se så långt.

Om inte annat så gör den ett bra jobb med introducera en ny generation till en riktigt nyskapande exploitation drottning. Deadly Weapons är en ”så dålig att den är bra”-klassiker, som faktiskt blev så framgångsrik att uppföljaren som spelats in nästan samtidigt snabbt avslutades.
Deadly Weapons efterföljdes av den ännu mer hysteriska Double Agent 73 (1974) där Chesty Morgan spelar en hemlig agent som får en kamera inopererad i en av sina bröst.

Fotnot: De romerska siffrorna som ska datera filmen i förtexterna och på DVD:n står inte för 1973 utan för 1980. Vem som fick i uppdrag att skriva ut detta kan man undra.

Betyg 2

Kommentarer

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.