Filmkultur

Drillbit Taylor

Första dagen på High School. En chans att tvätta av sig töntstämpeln och skapa sig en ny image som en…

Första dagen på High School. En chans att tvätta av sig töntstämpeln och skapa sig en ny image som en av skolans coola killar. Allt som behövs är en aktiv attityd. För kom ihåg: det tar bara fem sekunder för en person att skaffa sig en uppfattning om dig. Det är planen för Wade och Ryan, a.k.a. T-Dog. Trodde de i alla fall. Knappt har de hunnit innanför skolans dörrar innan två mobbare har valt ut just dem till deras nya offer. Wade och Ryan inser snabbt att de behöver hjälp och bestämmer sig för att anlita en livvakt. Men istället får de Drillbit Taylor…

Nördarna har kommit för att stanna. Så här mycket film om utstötta nördar på High School har vi inte sett sedan 80-talets storhetstid. På både gott och ont…
Som en sorts pseudo-uppföljare till Supersugen (2007), båda är medförfattade av skådespelaren Seth Rogen (På smällen), delar de båda filmerna vissa likheterna, framförallt hos huvudkaraktärerna (Nate Hartley och Troy Gentile är yngre kopior av Jonah Hill och Michael Cera), och inte alls på kvalitén. Som en i raden av Apatow-producerade/regisserade filmer är den ett tecken på att hypen är på väg ned.
Att se två ungdomar bli mobbade i en och en halvtimme är lika roligt som att tvinga sig igenom ett paket vetekli. Filmen pressar detta dessutom till det yttersta att den gränsar på tortyrporr, när den nästan sadistiske mobbaren Filkins (Alex Frost), misshandlar, förstör i-pods, låser in i skåp och tacklar sig fram genom skolkorridorerna. Tack och lov har filmen mer än så att bjuda på.

Roligast är inte så överraskande sköne rappkäften Owen Wilson, men denne har bara en biroll i denna ungdomsfilm och agerar därefter. Hartley och Gentile är en talangfull ung duo som gör bra ifrån sig medan Wilsons skrattframkallande one-liners oftast känns malplacerade.
Filmen är definitivt inte utan sina poänger att plocka, tyvärr är handlingen tämligen tråkig och medioker med en sensmoral som osar begagnad lång väg. Vi har sett det förut och det är inte lika roligt längre att pressa nörd vs. mobbare stereotyperna till sista droppen. Idén att ett par mobboffer hyr en livvakt är kul, och det skulle ha blivit ännu skojigare om filmen satsat mer krut på den tråden också. Filmens första halva har nämligen tillräckligt med skratt för att göra det till en underhållande familjekomedi. Det är när den segare andra delen och våldet blir hårdare som både fnissen och intresset falnar. Utan Wilson har filmen inte mycket att komma med. Drillbit Taylor är ett bra exempel på en biofilm som skulle ha gått direkt till DVD.

Betyg 4

Skriv en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

Tillbaka till toppen