Filmkultur

Frihetens pris

Årets guldpalmvinnare i Cannes blev Ken Loachs film om irländarnas kamp för frihet från britternas förtryck under 1920-talet. Den vackra…

Årets guldpalmvinnare i Cannes blev Ken Loachs film om irländarnas kamp för frihet från britternas förtryck under 1920-talet. Den vackra originaltiteln ”The Wind that Shakes the Barley” har i Sverige passande blivit omdöpt till Frihetens pris. I och med festivalen pratade Loach om hur människor blivit mer politiska idag än de var för ett par år sedan och det därför har blivit mer intressant och spännande att göra politiska filmer. Han hymlade heller inte med att man kunde dra paralleller mellan filmens handling och dagens amerikansk-brittiska ockupation av Irak. Frihetens pris blir därför inte bara en film om det förflutna men om idag och resultatet både upprör och berör.

På 1920-talets Irland går arbetare från landsbygden samman och formar en frivillig gerillaarmé för att konfrontera de hänsynslösa ”Black and Tan”-patruller som skickas från Storbritannien för att hindra Irlands krav på frihet. Driven av en djup pliktkänsla, och av kärlek för hemlandet, överger Damien (Cillian Murphy) en lovande karriär som läkare för att istället följa sin bror, Teddy (Padraic Delaney), i en farlig och våldsam kamp för självständighet.

Loach karriär har lyst av en önskan att visa upp sociala orättvisor ur arbetarklassens svarta vardag, alltid med en önskan att försöka lyfta fram åsikter från alla parter och det gäller även i Frihetens pris. Men i sitt bollande mellan de båda sidorna för att visa på de dilemman frihetskämparna ställs för blir det en smula långrandigt. När man väljer att inte ha en stark centralfigur att manifestera känslor igenom krävs det att man får ut de känslorna på ett annat sätt. Något Paul Greengrass lyckades förträffligt med i United 93 (2006) men som Loach väljer att inte lägga samma krut på, vilket gör det svårt att engagera sig i vad för hemska känslor irländarna känner när de slår tillbaka. Förvisso har Damien O’Donovan mycket speltid men vi tilllåts aldrig riktigt lära känna honom. Tydligt är att Loach vill visa upp den splittrade situationen på Irland snarare än att fokusera på individen. Problemet blir då som nämnt att det inte räcker med ideologiska diskussioner från båda sidor om man får det svårt att riktigt känna vilka svåra val de gör. För det är just där vi har kärnan i filmen; de starka frågor Loach låter oss konfronteras med. Hur långt är man beredd att gå för frihet och för vilken frihet? Är lojaliteten till landet starkare än den till familjen?

Loach ska ha trimmat ned britternas våld för att inte verka för överdriven eller ställningstagande. Och visst räcker det bra nog med det vi får för att både bli provocerade och bli frustrerade över deras grymhet. De scenerna lämnar ingen oberörd och mer skulle bara ha blivit för mycket.
Cillian Murphy som slog igenom med Danny Boyles 28 dagar senare (2003) är riktigt bra i huvudrollen, utan att kasta några skuggor på resten av ensemblen som fått låta dialekterna flöda vilket bringar en naturlighet och realism till karaktärerna. Men inte minst är det en vacker film som tar oss med till de irländska högländerna med tidstrogna kläder och platser.

Frihetens pris är ett långt avstamp från Loach senaste film En öm kyss (2004) som handlade om fördomar, rasism och kulturkrockar mellan en engelsk kvinna och en pakistansk man. Men det gör det bara ännu bättre att se då hur väl han hoppat till denna gedigna periodfilm om IRAs tidiga historia. Mycket tack vare succén i Cannes släpptes filmen på fler biografer än vanligt i Storbritannien, ett land där regissören inte har varit så populär med sina samhällsskildringar.

Frihetens pris blir varken någon historielektion eller biografi och filmens största svaghet blir därför en svårighet att hålla fast i engagemanget. Filmen känns en smula lång vilket är fy skam på en film som annars är ruskigt bra. Klart är att Ken Loach har gjort det igen och gjort en vacker men hemsk film om lojalitet och drömmen om frihet som rekommenderas för alla som faktiskt vill se något som får än att tänka.

Betyg 8

Skriv en kommentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

Tillbaka till toppen