Höken är lös

|

Hur det kommer säg att “Höken är lös” blev den största floppen 1991, och än idag ses som Bruce Willis sämsta film av många hobbykritiker är något som alltid övergått mitt förstånd.
För mig innehåller den allt som jag kan begära av en actionkomedi; En fingerfärdig hjälte, en superskurk, vacker protagonist, historielektion, knäppa karaktärer och en glimt i ögat. När James Bond licens att döda börjar flagna så vänder vi oss mot en ny hjälte att beundra, en riktig man med riktiga brister. Här har vi; Hudson Hawk!
Mästertjuven Eddie Hawkins, kallad Hudson Hawk har precis blivit frisläppt från fängelset efter tio år och planerar att leva resten av sitt liv hederligt. Tyvärr så stoppas dessa planer av det galna paret Mayflower som ”övertalar” Hudson Hawk att stjäla verk av Leonardo da Vinci. För är det något som Hawk verkligen är bra på, så är det att stjäla. Han har dessutom ett unikt sätt att utöva denna konst på: han sjunger.

Bruce Willis skrev själv synopsis till filmen. Vilket varit en av pricktavlorna för kritikattacken. Underskattad är ordet jag vill använda mig av i fallet “Höken är lös”.
Ibland gäller det att finna tricket för hur man ska se vissa filmer. “Höken är lös” är en löjlig historia som tvärtom mot föregångare försöker visa mer än väl att den är just detta. Filmen spelar ständigt på en distanserad nivå. Historien blandar bort sig i sitt Colosseum av skämt med CIA, konspirationer, yuppie amerikaner och allt vi tidigare sett i seriösa actionfilmer. Det är närmast en drift med just sådana filmer, men med en kärlek och självironi som lyfter upp en stor charm.

Skådespelandet är träffsäkert för filmen, och jag vill starkt poängtera Bruce Willis agerande vilket är något jag älskar i just “Höken är lös”, den självsäkra attityd som han svansar omkring med, det ständigt finurliga leendet på hans läppar. Löjlig galenskap är bara förnamnet. Andie MacDowell spelar, hör och häpna, en nunna arbetandes för Vatikanen! Efter att ha stött på Hawk upptäcker hon en ny sida av sig själv; som råkar vara förtjust i syndare. Vi kommer således fram till att det inte bara är historien som är galen, skådespelarna har råkat ut för symptomen dessutom. Fördelarna regnar över detta, då detta svetsar ihop ettaget till en fungerande åktur.
Men det som verkligen gör “Höken är lös” bra är inte den eskalerande galenskapen i historien utan dess oändliga citatvänliga repliker och filmens spektakulära actionsekvenser. När Anthony Mario, spelad av Frank Stallone, förklarar för Hawk vikten av att stjäla det första bytet, replikerar Hawk ”Directions even your brother can understand.” En lustig liten Hollywood referens till Franks verkliga bror – Sylvester Stallone. Ett par minuter senare befinner sig Hawk farandes över Brooklyn Bridge, på en bår!
Paret Mayflower, spelas av Richard E. Grant samt Sandra Bernard. Det är dessa två som drabbats värst av symptomen, till den grad att Grant med näppe klarar sig från att korsa gränsen från löjlig galenskap till överspel.

Medan filmen blir allt konstigare, börjar vi också att lägga mer märke till absurditeten än kvickheterna. Charmen har tappat fart utan att vi hunnit lägga märke till det, vilket åstadkommer en stunds uppvaknande ur filmfantasin. Ödesdigert i vissa fall men avbrottet försvinner emellertid till vår lycka med ett slut där vi endast belåtna kan nicka nöjt åt vår upplevelse.

Hudson Hawk är ingen James Bond. Men han är smart, charmig och inte minst av allt rolig. “Höken är lös” inbjuder oss till en värld av äventyr som inte är rädd att omfamna det löjliga, stå emot fysikens lagar och byta miljöer snabbare än jag kan säga Fåfängans fyrverkerier, allt för att berätta denna unika historia. Bara du kan välja om du vill acceptera inbjudan.

Betyg 6

Kommentarer

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.