Jail Bait

|

Klä mig i kvinnokläder och kalla mig Glenda om Ed Wood faktiskt inte har gjort en i alla väder vettig film noir! Jail Bait är nämligen en förvånansvärt gedigen film. Med Ed Woods mått mätt.
Don Gregor (Clancy Malone), son till den kända plastikkirurgen Dr Boris Gregor (Herbert Rawlinson), börjar hänga runt med kriminella Vic Brady (Timothy Farrell) och bär runt på en pistol. Duon försöker sig på ett rån mot en teater, men när saker inte går som planerar råkar Gregor av misstag skjuta ihjäl en nattvakt. Rädd för Gregors planer att ange sig själv försöker Brady få tag på honom innan polisen gör det först.

Vi känner igen många ansikten från Ed Woods vanliga stall av skådespelare. Dåvarande flickvännen Dolores Fuller syns som Don Gregors syster och Timothy Farrell som spelade läkaren och var berättarrösten i Glen or Glenda? har rollen som Vic Brady. En roll som han gör förvånansvärt bra. Roligt blir det emellertid med hans ständiga uppmaningar till sin flickvän att hålla käften. ”Shut up you!” Skådespelarinsatser är generellt styltiga och konstlade men med dialog som faktiskt aldrig känns vidare oäven blir de aldrig så överdrivet dramatiska som i andra av Ed Woods filmer. Kul att också se gamla muskelknutten Steve Reeves göra sin filmdebut som polisinspektör. Reeves kom sedan under majoriteten av sin filmkarriär att spela i italienska svärd-o-sandal filmer och är idag framförallt känd för rollen som den grekiska halvguden ”Herkules” och för att ha tackat nej till att spela James Bond innan Sean Connery fick anbudet. Herbert Rawlison som spelar pappa Dr Gregor dog dagen efter att hans sista scener hade spelats in.

Två versioner existerar av filmen. En med en striptease scen och den andra med en komisk sketch. Jag har sett den senare och scenen är det enda av de annars vanliga Ed Wood tilltagen, en scen som är inklippt bara för dess exploativa värde och som inte har något med själva filmen att göra.
Jail Bait har annars allt! Biljakter, mord, skurk med tillhörande flickvän, och en twist att ståta med. Allt gjort på låglågbudget och med en härlig naiv tafflighet. Förvisso ingen egentlig film noir då den saknar dess kännetecknande dramaturgiska ingredienser som berättarröst, femme fatales och antihjältar. Men det är tydligt att filmen siktar på den hårdkokta genren även om Ed Wood som alltid gör sin film väldigt sympatisk. Alla är förstående, t.o.m. polisen, utom skurken. Ibland blir Jail Bait en aning tråkig rent ut sagt, sån energi blir det aldrig att en spänning håller dig igång, men de pinsamt dåliga scener håller sig på avstånd.

Vissa lite väl absurda vändningar, till och med för genren, gör att filmen spårar ur en aning i tredje akten. Jag har svårt att smälta att en komplicerad plastikkirurgioperation utförs på en patient som ligger utan skjorta i en soffa. Skurkens egensinniga plan håller sig dessutom på en sådan orealistisk och världsfrämlig nivå att det blir skrattretande roligt. Man känner av att Wood måste vara riktigt nöjd med sin twist trots dess ofantliga löjlighet. Skavanker till trots så har han gjort en fullt duglig film, om man utgår från hans andra, som visar potential men som aldrig i egentlig mening blir vidare bra. Filmen har dock sina ögonblick där Wood visar att även han kan! När vi alla väntar på upplösningen blir det faktiskt riktigt spännande.

Om Wood låtit bli att göra sina surrealistiska science fiction historier och hållit sig till mer jordnära berättelser så kan man i Jail Bait ana en regissör som kunde blivit rätt bra med känsla för filmskapande. Fast då skulle han inte ha blivit ihågkommen som världens sämsta regissör med sin epos Plan 9 from Outer Space. En film vars taffliga dramatik gör det till kanske den främsta ”så dålig att den är bra”-exemplet i filmhistorien. För den inbitne Ed Wood fantasten så är emellertid Jail Bait ett måste att ses.

Betyg 4

Kommentarer

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att förhindra skräppost. Lär sig hur dina kommentardata behandlas.