Filmkultur

Körkarlen

Victor Sjöströms (1879-1960) Körkarlen är en av de stora stumfilmsklassikerna, och inte bara i den svenska filmhistorien. Romanen ”Körkarlen” från…

Victor Sjöströms (1879-1960) Körkarlen är en av de stora stumfilmsklassikerna, och inte bara i den svenska filmhistorien. Romanen ”Körkarlen” från 1912 var det andra verk av Selma Lagerlöf (1885-1940) som Victor Sjöström valde att bearbeta för filmen. Körkarlen blev även den första film som gjordes i den då nystartade Filmstaden i Råsunda och har därför produktionsnummer 1 i dess produktionslista. Ungefär samtidigt tillkom Maurtiz Stillers Erotikon (1920) i de nya ateljéerna, en annan svensk stumfilmsklassiker. På en vecka under våren 1920 skrev Sjöström själv manuskriptet till filmen som han sen presenterade för Selma Lagerlöf, som han i samråd med reviderade och fick det godkänt.

När då Sjöström skulle förvandla Lagerlöfs roman till film valde han att själv spela huvudrollen som den försupne David Holm. Historien påminner om Charles Dickens-historien ”En julsaga” i det moraliska upplägget. Men tillskillnad från snåljåpen Ebenezer Scrooge är David Holm en man på samhällets botten. Han är hånfull och elak på väg mot undergången, men får besök av döden på nyårsafton och ledsagas av denne för att få se vad hans handlingar fått för konsekvenser på hans omgivning.

Förutom en imponerande tematik och komplicerade berättarstruktur för en stumfilm så är Körkarlen mest känd för den utmaning som filmatiseringen var rent tekniskt. Filmen ställde nämligen stora krav med sina avancerade fotografiska och arkitektoniska komplikationer. Sjöström visste att Selma Lagerlöf haft Landskrona i tankarna som skådeplats för händelseförloppet i “Körkarlen” och formade därför stadsbilden i filmen efter detta.

Körkarlen krävde osedvanligt långt efterarbete. (Sjöström hann t.o.m. att filma och släppa Mästerman (1921)). Vad gällde fototekniskt ingenjörsarbete hade filmen vid den här tiden knappast några motsvarigheter och resultatet är inget mindre än enastående. De invecklade dubbelexponeringar som i filmen åskådliggjorde skillnaden mellan den “andliga” och den “fysiska” världen gav filmen och dess fotograf en världsberömmelse som bestått genom åren. Fotografen Julius Jaenzon (1885-1961) hyllades med rätta för Körkarlen vars bragder imponerar starkt än idag. Jag kan inget annat än att sälla mig till ovationerna för denna film och dess fantastiska effekter. Dödens kärra är en verkligt kuslig upplevelse att se i filmen; dubbelexponeringar är tusan så mycket snyggare än datoranimationer och nu ger denna förlegade teknik spökena liv i filmen och ser kusligt ”verkliga” ut. Men även skådespelarmässigt intar Körkarlen en särställning med sin påfallande strävan till realism och sin förmåga att fängsla och gripa även oss sentida åskådare, där skådespeleriet ligger före sin tid med sin strävan efter naturlighet i motsats till övertygliga gester som annars är ett signum för stumfilmen.

Victor Sjöström gjorde här själv sin i särklass finaste och mest imponerande rollprestation på film. Som ett barn av vår tid av högljudda filmspektakel så finner jag det oerhört imponerande att bli så tagen av en rollprestation i en stumfilm. Sjöström gjorde inget finare framträdande förrän den mästerliga comebacken och farvälet från yrket i Ingmar Bergmans Smultronstället (1957). Som fru Holm kan vi ironiskt nog se Hilda Borgström, som Sjöström utvann en kvinnogestaltning som i intensitet kan jämföras med den hon gav i deras första film tillsammans, Ingeborg Holm (1913). I syster Edits roll gjorde den tämligen okända danskan Astrid Holm (Holm verkar vara ett genomgående namn), som faktiskt engagerades först några dagar före inspelningens början, en minnesvärd debutroll.

Vid premiären ackompanjerades filmen av olika kompositörers musik, medan den version som släppts på marknaden och visas på tv har nyskriven fantastisk musik av Matti Bye. Väldigt vacker komponering som förstärker filmens intryck rejält. Körkarlen var en stor publikframgång i Sverige, vid sidan av de kommersiella föreställningarna användes filmen också som uppbyggelsefilm av Frälsningsarmén, som kampanjfilm i nykterhetsrörelsen samt som skolfilm. Körkarlen blev även en stor internationell framgång och Sjöström kom att filma i Hollywood under 1920-talet (då under namnet Seastrom). Körkarlen filmades även i Frankrike 1939 och av Arne Mattsson (1919-1995) på 1950-talet.

Körkarlen har alltsedan sin premiär räknats som ett av de centrala verken i filmkonstens utvecklingshistoria och är kanske den viktigaste svenska film som placerat oss på filmhistoriens karta. Victor Sjöströms bästa film levererar en fantastisk mörk stämning. Med sin imponerande dramaturgi, djuplodade berättarstruktur och imponerande fängslande rollprestationer så behöver man inte vara en filmkritisk cineast för att finna denna exceptionella film sevärd.

Betyg 10

Skriv en kommentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

Tillbaka till toppen