Despite official denials by leaders of the free world, sources now confirm the existence of Megaforce, a phantom army of super elite fighting men whose weapons are the most powerful science can devise. Their mission….to preserve freedom and justice battling the forces of tyranny and evil in every corner of the globe.
Den fredsälskande republiken Sardun attackeras av fientliga grannen Gamibia med Duke Guerera i spetsen. De är så fredsälskande att de är ovilliga att slå tillbaka och förklara krig. Därför tar de högrankade Sarduniska militärerna Major Zara och General Byrne-White kontakt med Megaforce för att be om deras hjälp.
Frågan är var man ska börja med denna saliga röra av regissören Hal Needham, som stod bakom Cannonball Run och Nu blåser vi snuten-filmerna, om ett framtida a-team av elitsoldater (även om de mer liknar ett hippiekollektiv). Jag tror jag måste börja med kläderna och utstyrseln – Megaforce-truppen kan nämligen skryta med att ha en standardgarderob innehållandes gyllene skinntajta jumpsuits med tillhörande bandanas. Filmen är nästan värd att ses bara därför. Scenografin är mestadels ökenlandskap (billigt och bra) samt ett högkvarter som förutom lite olika ihopklippta inspelningsplatser består av ett par niftiga matte paintings.
Rollbesättningen består av en överraskande samling b-kändisar som tillsammans gör det hela ännu lite extra sevärt. Barry Bostwick (Rocky Horror Picture Show, “Spin City”) i en skön Bee Gees-frilla spelar Ace Hunter, ledaren för Megaforce, som har en personlig beef med rebelledaren Guerera (Henry Silva) efter att rebellen en gång för flera år sedan snodde Hunters tändare (!). De två militärerna som vänder sig till Megaforce för hjälp spelas av Edward Mulhare, David Hasselhoffs chef i tv-serien ”Knight Rider”, samt Persis Khambatta som framförallt är känd för sin skalliga roll i Star Trek – The Motion Picture. Det är även Persis som självfallet får bära hundhuvudet för den romantiska tråden. Eller romantisk och romantisk. Kärleksintresset går ut på att Hunter och Zara slänger filmhistoriens konstiga slängkyssar till varandra – de pussar sin tumme. I birollerna ser vi Michael Beck som bäst kan beskrivas som en redneck som tycker animerade grisar som snubblar är det roligaste i världen. Michael Beck hade en superkort karriär från att ha slagit igenom i Warriors år 1979 till att han spelade i Xanadu året efteråt. Som Megaforce tankspridda vetenskapsman ser vi George Furth från Cannonball Run.
Megaforce tar självfallet an sig uppdraget att lura Guerera och hans tanks över gränsen till Sardun och kockar ihop en steg-för-steg, minut-för-minut, plan för hur detta ska gå till, med nästan lika stora hål som filmens handling. När vi sedan kommer till denna första stora actionscen i filmen (om vi bortser från stuntuppvisningen Megaforce genomför för sina gäster när de först kommer på besök) bestämde sig filmmakarna för att ha en nedräkning av den utsatta tiden i bild, under hela sekvensen! Någonstans lät väl idén bra att de på något sätt vill visa scenen i ”realtid”, men det är inte bara fullkomligt idiotiskt (Det är en fiktionsfilm! Med klipp!), det tar iväg all uppmärksamhet och spänning man skulle kunna känna för scenen då ens blick hela tiden återvänder till nedräkningen. Denna frånvaro av spänning genomsyrar hela filmen och med tanke på vilken legend Hal Needham är inom stuntvärlden så blir jag lite förvånad. Jag ser stunten men jag känner dem inte, inte ett bra betyg.
Vad som mest förbryllar mig är att det faktiskt är en amerikansk film. Missförstå mig rätt, Megaforce skulle med lite dålig dubbning lätt kunnat ses som en i raden av italienska 70-talsproduktioner. Uppenbarligen är filmen en favorit för ”South Park”-skaparna Trey Parker och Matt Stone och visst kan man se inspirationen i Team America. Självklart planerades en uppföljare med titeln Deeds not Words med tack vare dålig prestation på biograferna skrotades filmen.
Miniatyrer som sprängs, 3D-hologram, Dune Buggies med lasrar och för att inte nämna Ace Hunters motorcykel Delta MK 4 Megafighter med missiler och… nej, inga fler spoilers, mer än att det bästa har sparats till sist. Megaforce är ett klassiskt bidrag till skräpfilmskvällen som kommer få dig att kikna av skratt åt helt ”fel” saker.
”The good guys always wins, even in the 80s” / Ace Hunter
