I världen av spionkomedier har tonårsspionen ofta försökt sätta sin stämpel på filmvärlden utan att lyckas vidare bra. Till idag är det inte många som är värda att bli ihågkomna med ett stort undantag. Om blickar kunde döda med Richard ”21 Jump Street” Grieco som amerikansk highschool elev som misstas för hemlig agent. Sällan, varken före eller efter, har en spionkomedi lyckats kombinera humor med agenternas makapärvärld så bra som här.
Michael Corben har bara en chans att klara examen. Följa med Patricia Grobers franska klass till Europa och få godkänt i ämnet. Samtidigt är en hemlig agent, även kallad Michael Corben, på väg med samma plan. När agenten likvideras av skurkarna misstas Michael för att vara honom. Brittiska underrättelsetjänsten gör samma misstag och antar att Michael är den amerikanske agent de väntat på. Plötsligt finner sig Michael i ett äventyr på liv och död men en handfull spionprylar och en vacker kvinna på halsen gör att han spelar med.
Om blickar kunde döda är en gammal barndomsfavorit för mig och har därför ett starkt affektionsvärde, men även när jag ser om den idag så håller den imponerande väl i jämförelse med många andra liknande spionkomedi försök. Detta tack vare ett rappt berättande, en skön blandning mellan allvar och humor samt en skurk vars diaboliska plan inte bara undgår från att kännas larvigt daterad utan den står faktiskt utanför dörren för oss européer! En plan att ena EU under en valuta med sig själv som huvudman för unionen. Riktigt lustigt att just det är den ondskefulla planen med tanke på EMU och de aktuella planerna på en ny EU konstitution med en unionspresident.
Arvet efter James Bond har medfört en checklista av ingredienser som en parodi måste ha med och visst är det bara att bocka av: En sprillans ny Lotus fylld med missiler och självexploderande hjul; en vacker kvinna vid namn Mariska (spelas av söta Gabrielle Anwar), spionprylar á la röntgenglasögon, den obligatoriska Casinoscenen (i detta fall spelas det klassiska baccarat), ondskefulla hantlangare med dödliga attribut och inte minst en skurk med världsdominans på agendan. Roligt för oss svenskar är att en av skurkens hantlangare kör en svart Saab 900.
Richard Grieco är mest känd från tv-serien ”21 Jump Street” tillsammans med Johnny Depp, men i Om blickar kunde döda levererar han vad han ska medan Linda Hunt som pisksnärtande Ilsa Grunt är den hantlangare som James Bond-filmerna önskade att de haft.
Om blickar kunde döda ber oss att svälja en hel del otroliga tillfälligheter men Fred Dekkers och Darren Stars energiska manus går aldrig för långt vilket gör det lättare för oss att bara haka på. På minussidan finns kärleksromansen med Marishka som mer känns påtvingad och stannar upp det annars lekfulla tempot där den unge Corben hela tiden ställs mot spionvärlden han kastats in i. När det tillslut går upp för Corben att han måste inse allvaret så förvandlas filmen till en ren Bond-kopia med snärtiga one-liners och samvetslösa k-pist dueller. Hade varit intressant att se Corben bearbeta detta först och leva sig in i rollen istället för den snabba övergången från skolelev till actionhjälte, men precis som i Hot Fuzz är det bara den sista delen som får denna behandling.
Det är enkelt, rappt, lätt och konsekvent underhållande som lyckas pricka in det man kan få ut av den smala genren på ett skönt sätt genom att bara ha kul med det. Scenen när Corben försöker få tag på en kondom är hysteriskt rolig. Självklart är filmen så banal som man kan förvänta sig men genom att inte göra det för over-the-top och inte försöka göra filmen till mer än den är har regissören William Dear lyckats gjort en alltför bortglömd pärla som borde få sin plats som en av de bättre Bondpastischerna som gjorts.
