Pang i rutan

|

En grupp regissörer med John Landis i ledning bestämde sig mot slutet av 80-talet att hedra sina barndomsminnen med en kompilationsfilm och samtidigt göra en uppföljare till Landis tidigare sketchfilm Kentucky Fried Movie (1977). Pang i rutan är en serie av varandra oberoende sketcher som parodierar amerikansk TV – där man bjuds på allt från skumma reklamer till drift med sexfilm från 1930-talet. Regiskaran består av kända och halvokända namn; Joe Dante (Gremlins (1984)), Carl Gottlieb, Peter Horton, Robert K. Weiss (producent bakom Nakna Pistolen-filmerna bland mycket annat) samt John Landis. Jag ser Pang i rutan som den avslutande delen i en inofficiell trilogi av sketchfilmer som parodierar amerikansk TV och film kultur. Ken Shapiro kom redan 1974 med sin burleska Dumburken, mest känd för att den kan skryta med att innehålla Chevy Chase filmdebut.

John Landis regisserade som sagt Kentucky Fried Movie (1977), som skrevs av det galna gänget David & Jerry Zucker och Jim Abrahams. Pang i rutan innehåller ett flertal referenser till sin föregångare men har tyvärr inte begåvats med lika talangfulla manusförfattare. Jag gillade Kentucky Fried Movie som med sin galna komik ofta träffade rätt, men denna film är ofta bara lam. Många av sketcherna lider av en förvånansvärd brist på humor. När en fyndig idé verkligen kommer så schabblar de ofta till det genom att misshandla eller överarbeta den.

Inledningsscenen med Arsenio Hall i ett försök att göra modern slapstick rinner ut i sanden och sänker humöret direkt, vilket inte ger höga förhoppningar på vad som härnäst ska komma.
Parodin på Cat Women of the Moon (1958), en nollbudget 50-tals science fiction, som är filmens huvudnummer, är inte i närheten av hur fyndig och parodiskt som den kunde ha varit. Originalet skulle troligen vara ett säkrare nummer för att få skratta. Att sådana här sketchfilmer ger regissören och manusförfattarna utrymme att leka är inget att förkasta. Men det är också överraskande hur tamt resultatet blir. Att göra satir på amerikansk tv-kultur är emellertid rätt tacksamt.

Nu vill jag intet har sagt att filmen saknar ljuspunkter; Ed Begley Jrs i Den osynlige mannen parodin som kanske inte är så osynlig som han tror, Video Date sketchen där vi får se gamla snuskgubbregissören Russ Meyer göra ett cameo framträdande och recensionprogrammet där ett Nils-Petter Sundgren och Hans Wiklund liknande par av pompösa kritiker diskuterar och recenserar en losers händelselösa existens är ett par höjdpunkter som man minns efteråt. Den udda doktorn på BB, spelad av Griffin Dunne, är någon man inte skulle vilja möta själv.

Istället för att räkna upp de otaliga namnen på medverkande i filmen så får vi istället den enkla förtextbeskrivningen ”Starring: Lots of other actors”. Men för att förstå vilken kaliber ensemblen ändå har så följer nu en lista på de mest kända namnen: Arsenio Hall, Lou Jacobi, Phil Hartman, Michelle Pfeiffer, Peter Horton, Griffin Dunne, Joe Pantoliano, Steve Forrest, Joey Travolta, David Alan Grier, BB King, Rosanna Arquette, Steve Guttenberg, Henry Silva, Belinda Balaski, Robert Picardo, Ed Begley Jr, Russ Meyer, Andrew Dice Clay, Carrie Fisher och Paul Bartel. Ett slöseri med talang kan ibland tyckas.

På det hela taget är det en underkänd upplevelse, kanske skulle möjligen ett par förfriskningar innan kunna hjälpa men det är inte att lita på. Nivån på humorn känns ofta påklistrad. Som att skratta åt en dålig komiker, leendena blir bara krystade när den aldrig vågar ta ut på svängarna. Både Dumburken och Kentucky Fried Movie var efter summeringen i helhet roligare upplevelser som hade en duglig blandning av dåliga och bra sketcher. Pang i rutan har många fyndiga idéer och lyckas ibland rätt bra med dem medan andra bara lyckas dra lite på smilbanden, men när eftertexterna tillslut kommer så känner man sig lite snuvad på konfekten.

Share on Facebook0Share on Google+0Tweet about this on TwitterShare on LinkedIn0
Betyg 4

Kommentarer

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *