Picassos äventyr

|

Vi är snåla i Sverige med att minnas våra egna aktörer och komiker. Kanske är det för att vår populärkultur har förändrats så mycket de senaste tjugo åren. Två namn har lyckats överleva tidens tand och känns av gemene man och kvinna igen som Hasse Alfredsson och Tage Danielsson. Två män som regelbundet arbetade med projekt som författare, skådespelare och filmskapare. Men som gjort så mycket tillsammans att begreppet “Hasseåtage” en gång skapades av en journalist och som används än idag. Ett av sina gemensamma projekt var produktionsförlaget AB Svenska Ord som bildades år 1962 och som upphörde 1986. Däremellan hann ett flertal idag klassiska och ofta väldigt originella filmer skapas. En av dessa var den surrealistiska Picassos äventyr som jag nu har äran att skriva om.

Tusen kärleksfulla lögner av Hans Alfredson och Tage Danielsson.

Det är med de såta orden som filmen inleds och som fortsätter med en liten text
som förtäljer att alla likheter med verkligheten är en slump. Snabbt förklaras det alltså för oss att denna kulturhistoriska komedi ska tas med en stor nypa salt, och en stor näve humor. Undertiteln är refererat till Pablo Picasso själv, som citeras ”Konsten är en Lögn, som visar verkligheten.” Lägg där till den något lakoniska censurbeskrivningen, ”En mycket fri och skämtsam skildring av Pablo Picassos liv”, varvid vi får en rätt klar bild av filmen och dess motiv. Vi får följa konstnären Pablo Picassos liv från vaggan till graven, gestaltad av Gösta Ekman – en av Sveriges största och humoristiska skådespelare.

Jag finner det alltid komplicerat att beskriva en humorstil. Sedan tidigare har jag haft erfarenhet av Tage Danielssons snälla lättillgängliga komik. Skämten är här sanslöst visuella, där slapstick är det genomgående temat med udda rekvisitor. Inte så konstigt när filmen nämligen saknar riktig dialog! Som ersättning har vi en berättarröst (Toivo Pawlo), som säger sig vara Elsa Beskow, av vars hjälp handlingen förs framåt. Annars är dialogen uppbyggd på ett fikonspråk av engelska, franska, spanska och svenska.

All dialog på diverse utländska fikonspråk i denna film är att betrakta som en ljudkuliss som får sin mening genom tonfall och gester hos de agerande. Bilderna kommer att berätta vad som sägs. Så försök inte tyda denna gallimatias ordagrant! – Hasse och Tage

Tack vare Gösta Ekmans och Hasse Alfredsson utmärkta skådespeleri och känsla för timing lyckas detta trick. Aldrig nånsin har jag tidigare skrattat så mycket åt slapstick. Å sant som filmskaparna säger, det är bilderna som är filmen.
Många kända svenska namn sveper förbi; förutom Hans Alfredsson som Picassos pappa Don José, ses Margaretha Krook som mamma Dona Maria, Lena Olin, Birgitta Andersson och de två engelska komikerna Bernard Cribbins och Wilfrid Brambell.
Livs sagan spelades till största del in i Tomelilla som fick förvandlas till världsmetropoler som Madrid, Paris och New York. De fick heller inte rätt till att använda Picassos egna målningar, därför är alla tavlor och ritningar som förekommer i filmen målade av Per Åhlin.

Picassos äventyr var Hasseåtages försök att göra en gemensam internationell framgång. I Sverige blev den en omedelbar publikdragare och ett år senare hade filmen fått det svenska folket att vandra så mycket till biograferna att mer än var sjunde svensk sett den på stora duken, närmare 1,3 miljoner människor. Filmen såldes till över 20 länder, men fick i majoritet endast starka ord kastade emot sig. Speciellt av den franska pressen som fann att filmen förolämpade Picassos minne och att skämten var klumpiga och naiva.

I detta försök att göra en så internationell film som möjligt gjordes också skämten så tillgängliga som möjligt. Skratten är knasiga och frispråkiga med en fägring av Tage Danielssons ofta milt satiriska och vänsterpolitiska humor. Helhetsmåttet tyngs ned av det emellanåt långsamma tempot som filmen dras med. Då scenerna är närmast upplagda som sketcher är vissa scener inte lika slående roliga som andra, andra partier baseras sig för mycket på komisk rekvisita och plumpa skämt som inte klarar riktigt att hålla upp intresset under hela scenen. Därför känns filmen längre än de 109 min som den egentligen är. En brist som tyvärr tar ned filmen ett steg på betygsskalan. Flödet kunde ha uppehållits bättre.

Jag erkänner att jag inte är en så stor beundrare av svensk film då jag oftast finner dem alldeles för svarta för min smak. Picassos äventyr sällar sig från skaran av vanlig inhemsk film med sin egensinniga humor, ämnat att locka skratt från både väster och öster, och jag utnämner den till en av de roligaste svenska filmerna genom tiderna! En stor eloge till detta osedvanligt framgångsrika radarpar som i folkmun går under namnet ”Hasseåtage”.

Betyg 8

Kommentarer

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.