Snilleskolan

|

I smältdegeln av amerikanska 80-tals highschool-filmer hittar vi den obskyra Snilleskolan – en ovanlig men rolig översedd komediskatt. Handlingen i sig själv är inte den vanliga tonårsstoryn, emedan den var bra originellt material för att komma ur 80-talet. Manusförfattarna Pat Proft och Neal Israel hade tidigare samarbetat med Polisskolan (1984), inga förhastade slutsatser ska emellertid dras av det då Snilleskolan är något som en 80-tals science fiction film i form av en urskön fyndig satir i tonårsformat. Inspirerad och baserad löst på verkliga händelser vid California Institute of Technology handlar filmen om underbarnet och den idealistiska tonåringen, Mitch (Gabriel Jarret) som lockas av den lömska professorn Hathaway (William Atherton) att börja på dennes teknologiska institut där han paras ihop med sin föregångare vad gäller att vara ungt geni – Christ Knight (Val Kilmer). Chris är däremot en slacker som undviker att göra något nytta för att som han säger: “When you’re smart, people can use you”. Vilket Mitch får erfarna när han upptäcker att de unga genierna, honom inkluderat, utnyttjas och snabbt blir utbrända när de tvingas arbeta med en laser utan att direkt tänka på vad den ska användas till.

Många tenderar att ha ett älska/hata förhållande till Val Kilmer, John Frankheimer svor exempelvis att aldrig igen arbeta med aktören efter deras minst sagt laddade samarbete i The Island of Dr. Moreau (1996), men jag föredrar att se hans framträdande i denna film som en av bästa och definierande. Om jag skulle räkna upp en favoritlista på filmkaraktärer skulle Kilmers Chris Knight ha en plats säkrad. Med klockrena citatvänliga repliker, en seriöst störtskön attityd och Kilmers signifikativa rullning av mynt mellan fingrarna är det inte något tal om saken.

Genier är alltid en lockelse att följa, så visst attraheras man av historien kring en grupp av underbarn till studenter som hanterar sin skoltid på ett väldigt unikt och kreativt sätt. Om vi där lägger till ett sidospår av fyndig satir så är det inte något man tackar nej till. Highschool-filmer är emellertid i sig självt ingen kvalitativ subgenre så när vinden vänder för eleverna och sanningen uppdagas ställer den sig själv i raden av komedier där ungdomar hämnas på vuxna. Nackdelen arbetar mot dess fördel, men det som gör den unik är dess originella tagning av det annars vanliga handlingsförloppet – det är inte alla highschool-filmer som har Chris Knight för den delen heller.
Om vi bortser från redan nämna Kilmer och ser på det skådespelarmässiga, så består filmen mestadels av enkla karikatyrer i vanligt gemak tillskillnad från några djupare karaktärer; Detta är snarare ett signum när det gäller highschool-filmer, till den grad att det parodieras av och till i de flesta av de egna filmerna. Gabriel Jarret, spelandes det unge naiva geniet Mitch, överglänsas ständigt av Kilmer och diverse bifigurer men fungerar tillräckligt bra. Den rakt igenom ondskefulla professorn Hathaway spelas av härliga William Atherton, som är suverän på att spela lismande elak. Han såg vi som den odräglige reportern i Die Hard (1988) och dess första uppföljare.
Enkla karaktärer är att vänta alltså, där dessa lever på sin charm och sina prefix.

I filmen skickar karaktären Hollyfeld ett väldigt stort antal lottsedlar till en tävling, något som hände i verkligen då studenter på California Institute of Technology (som inspirerade till filmen och kom med tips under inspelningen) använde en liknande strategi för att vinna en McDonalds tävling.

Lite mer krut kunde ha lagts på att vända Snilleskolan från den sedvanliga ungdomshämnden till fyndig satir. Att karaktärerna är karikatyrer är dock inget problem i en sådan här film. Men det gör att ribban automatiskt inte är så hög. Upplevelsen är för den delen inte mindre underhållande. Filmen är för mig en hög med skratt och charmiga karaktärer, där jag insuper alla kvickheter och upptåg. Åsido till filmens stjärna, Val Kilmer, är soundtracket väldigt bra, med flera bra montagesekvenser. Om du är inne i 80-tals komedier, såsom John Hughes filmer (det finns likheter), eller bara tittar efter en skön underhållande rulle du inte har sett förut, är Snilleskolan ett bra komplement till samlingen.

Share on Facebook0Share on Google+0Tweet about this on TwitterShare on LinkedIn0
Betyg 6

Kommentarer

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *