En skräckkomedi på gymnasienivå som dessutom är en allegori för homosexualitet. Paul Walker gör filmdebut som minderårig MacGyver. Distribuerad av trashfilmarna Troma. Regissören bakom de otecknade Scooby Doo-filmerna står för klippningen. Dessutom en svensk titel som heter duga. Om inte det räcker för att ge Monster in the Closet det välförtjänta epitetet ”bortglömd pärla” så vet jag inte vad mer som krävs.
Under VHS-eran på 80-talet kunde kultfilmer skapas allena tack vare fantasieggande omslag och dräpande titlar. I Sverige gick skräckparodin Monster in the Closet det ödet till mötes när filmen här släpptes med den underbara titeln: Spöksnubben i skrubben. Så bra är titeln att man ursäktar att man då tappar den mindre subtila dubbelbetydelsen i originalet. För hur ska man annars tolka ett monster som kommer ut ur garderoben för att dräpa folk…?
Spöksnubben i skrubben inleds med en överdrivet pratglad berättarröst som direkt gör det klart att detta är en parodi på 50-talets monsterfilmer. Ett montage följer med människor som faller offer för ett garderobsmonster (som helt klart inte tycks gilla kläder med tanke på hur de flyger ut med ruskig fart). Ett av offren spelas av en då åttaårig Stacy Ferguson, alias Fergie från The Black Eyed Peas! Ett annat offer är b-filmsälsklingen John Carradine.
Ett monster som lever i folks garderober går ju självfallet inte för sig och det blir upp till en Clark Kent-liknande reporter, en hälsomedveten lärarinna och en virrig vetenskapsman att stoppa det. Alla tropes vi känner igen från gamla lågbudget scifirullar bockas av och drivs med. Vetenskapsmannen i Einstein-frisyr (Henry Gibson är fantastisk) som tror att bara vi kan kommunicera med monstret så kan mänskligheten lära sig något. Militären som inte vill lyssna på hotchpotch utan vet säkert att lösningen snarare ligger i antal kilo sprängmedel. En bortkommen reporter som ger lärarinnan dåndimpen så fort han tar av sig glasögonen. Vi har sett dem alla förut.
Paul Walker, som tragiskt och ironiskt dog i en bilolycka i 40 års ålder, spelar här en så smart pojkvasker att han kort och gott bara kallas för ”The Professor”. Vad hände egentligen med 80-talets förkärlek till brådmogna uppfinnarkids? Decenniet då nördarna regerade. Monstret själv spelas av Kevin Peter Hall, som några år senare iklädde sig rollen som Rovdjuret efter att Jean-Claude van Damme fått sparken. Dräkten är förvånansvärt bra för den här typen av film och är bara en av b-filmsfördomarna som krossas. Ensemblen innehåller till exempel ett flertal skådespelarveteraner medan klippningen håller hög kvalitet och gjordes av ingen annan än Raja Gosnell. Raja skulle senare klippa Ensam Hemma-filmerna samt själv regissera de båda otecknade Scooby Doo-rullarna.
Skämten tar tyvärr slut en halvtimme in i filmen som börjar tappa fart när gänget beger sig ut på jakt efter monstret med en xylofon i nävarna i en parodi på Närkontakt av tredje graden. Gibsons eviga plinkande blir till slut sövande när de bara traskar och traskar. Uppenbart hade filmmakarna en ambition att göra en komedi i stil med Titta vi flyger, men satte igång innan de hade tillräckligt med skämt för en hel film. Spöksnubben i skrubben blev också regissören Bob Dahlins enda film.
Filmen spelades in redan 1983 men först 1986 hade den biopremiär efter att ha visats på filmfestivalen i Cannes och plockats upp av Troma. Det är därför inte en genuin Troma-film med dess patenterade överdåd av sleaze och splatter. Tack och lov, jag har aldrig varit ett fan av deras filmer. Dock är Spöksnubben i skrubben fortfarande en 80-talsfilm så regissören Bob måste självfallet plikttroget slänga in lite kvinnobröst samt driva med vegetarianism.
Som ni förstått så handlar filmen alltså inte om något spöke, det var bara den svenska distributören som hade kul en dag. Och kul är ändå vad man i slutändan har åt Monster In the Closet alias Spöksnubben i skrubben. Höjdpunkter finns det många av, en av de roligaste är en av de mest bästa parodier på Psycho jag sett. Humorn andas i samma anda som Mördartomaterna anfaller. Juvenil men man kan inte låta bli att charmas till skratt. Filmen blir dessutom än roligare om man börjar analysera garderobsmonstret och dennes förehavanden lite noggrannare…
”The Building Next Door. Two-Seventeen P.M. The Shower.”
