Enligt legenden så hittade de allierade krafterna två filmrullar i Hitlers bunker vid krigsslutet. Der Mann, der Sherlock Holmes War och Der Hund von Baskerville. Uppenbarligen var führern ett fan av Sherlock Holmes. Inte för att man kan beskylla honom för det, det är en synd att inte vara, men undrar vilken deduktion detektiven skulle dra av det. Då jag personligen finner att Baskervilles hund kan vara den tråkigaste av alla fall Conan Doyle skrev (detektiven själv är ju knappt ens med!) så är alla de otaliga iterationerna av hundmysteriet något jag gärna skjuter på framtiden att se. Der mann, der Sherlock Holmes alias The Man Who Was Sherlock Holmes, intresserade mig emellertid rejält. Jag blev inte besviken, tvärtom! Äh, jag orkar inte hålla det inne längre. Det här är en av de bästa Sherlock Holmes-filmer jag sett! Och det utan att Sherlock Holmes ens är med. Ingen fara, det är ingen spoiler.
Två män stoppar ett tåg mitt ute i ingenstans. En av dem har deerstalkermössa, en stor pipa i munnen och en fiolväska under armen. Konduktören och vakterna på tåget antar självklart direkt att det är Sherlock Holmes och Dr. Watson som hoppat på deras tåg. Ett antagande de två männen aldrig förnekar, samtidigt som de när de är själva kallar varandra för helt andra namn. Vilka är de två männen? Och vad är de egentligen ute efter? Det är frågor som vi som tittare själva måste fundera på under hela filmen. Och det görs genuint utan pajaskonster eller buskis och jag älskar det!
Vad som överraskade mest var just hur seriöst de tog på spänningen och även om premissen är humoristisk så tar filmmakarna det på allvar. På så sätt blir det här en av få lyckade hybrider av parodi och spänning. Det är smart, kul OCH nagelbitande. Varför kan inte de flesta ”riktiga” Sherlock Holmes-filmer vara lika bra?
