Säg gladporr och de flesta kommer nog att tänka på den gamla svenska klassikern Fäbodjäntan samt tappa all aptit på falukorv. Men om man ska vara mer av en petig connoisseur så finns det delade åsikter om gladporren tillhör den mer mjuka sorten än den hårda. Inga penetrationsscener alltså. Fast då skulle de danska Mazurka succéerna inte falla under den kategorin vilket skulle vara helt galet.
Det fanns en tid då Långt ner i halsen blev en av de mest inkomstbringande filmerna genom tiderna och gladporren lekfullt kunde härja fritt på biograferna. Det var en epok som vi idag kallar för 1970-talet. En av de allra största succéerna i genren i Sverige var den tyska Utan trosor i Tyrolen med Ludvika födda utvikningsmodellen Marie Ekorre. 315’000 sexkomedistinna svenskar bidrog till att göra filmen till en braksuccé och göra gladporren till en genre att räkna med. Åtminstone i ett decennium framöver innan den hårda porren tog över och sex plötsligt blev mycket allvarligare.
Äventyret bland alptoppar och snoppar inleds när en pryd storstadskvinna tar över en stor gård i Tyrolen. Många vill dock ha bort henne från egendomen och själva ta över, vilket man ska lyckas med genom att anlita den italienske casanovan Vittorio Parmesano. Men inget går som förväntat i detta vilda sexspex!
Utan trosor i Tyrolen är gladporr när den är som allra bäst! Lederhosen, håriga kroppar, glada tyskar, massa öl och en kåt italienare! Den här filmen är arketypen av vad Tyrolenfilmgenren är känd för och även om den inte var den första Tyrolenbuskisen så är det den mest kända. I ärlighetens namn så bygger filmen trots en hel del sänghalmshoppande mer på komik än på erotik, den eggande titeln till trots. Så mycket porr är det egentligen inte, det är vara svårt att ens kalla det erotiskt. Vad filmen emellertid är är kul! Min erfarenhet av sexkomedier innan denna var närmast obefintlig men Utan trosor i Tyrolen var faktiskt riktigt rolig. En buskis i dubbel bemärkelse som är störtlarvig på det där charmiga och avslappnade sättet. Charmen är dess oförargliga fånighet som inte kan annat än locka till skratt i dess dålighet. Roligast är utan tvekan italienaren vars plan att föreställa homosexuell för att tillåta agera förkläde åt ett par rikemansdöttrar slår slint när det andra förklädet visar vara just det!
Intressant för oss svenskar är medverkan av Marie Ekorre vars rollfigur fick ge namn på filmen i Sverige när denne oskyldigt strosar omkring utan underkläder. Det var inte bara trosor som Marie saknade i filmen, utan även sin egen röst. Att hon tycks tala i osynk beror nämligen på att hon blev dubbad, själv sa hon sina repliker på engelska.
Filmen kom på en tid när porrens håriga buskar och lemmar delade landskap med kattstrykande mafiosos i Gudfadern på de svenska biograferna. En tid som känns ytterst avlägset i vårt kalla klimat och det är svårt att tänka sig att sådana här filmer blev kassakor. I dessa dagar då det amerikanska moraliserandet ibland spills över på oss behövs filmer som Utan trosor och Tyrolen för att återuppväcka den svenska synden, även om filmen i fråga är tysk. Att påminna oss om att sex kan vara skoj och svepas bort av den karaktäristiska tyska alpmusiken för en stund. Under sina bara 80 minuter blir det aldrig tråkigt. Exakt vad filmen handlar om spelar inte så stor roll, glöm beskrivningen ovan, handlingen spårar snabbt ur och vid det laget så bryr man sig inte heller längre. Att kalla filmen för bra är inte så långt som jag skulle vilja sträcka mig, men att den är avväpnande underhållande går inte att förneka.
