”Korpen från skräckens borg” är en träffsäker skräckparodi med tre av de största skräckfilmsikonerna genom tiderna – Vincent Price, Peter Lorre och Boris Karloff.
Historien är inspirerad av den engelska författaren Edgar Allan Poes dikt ”Korpen”. Fastän ”utvecklats” möjligen passar bättre, då filmen innehåller ett flertal element från dikten och filmskaparna har sedan istället skapat sin egen historia genom att fylla luckorna som skapas genom att filmatisera en sådan kort dikt. Det är utfyllnaden som är filmens attraktion.
Dr. Erasmus Craven är son till en stor trollkarl, död sedan många år. En kväll, kommer en misslyckad magiker – Bedlo, till Craven för att söka hjälp. En trollkarl vid namn Scarabus har förvandlat honom till en korp och han behöver någon som kan förvandla honom tillbaka. Han berättar även för Craven att han sett dennes döda fru, som Craven varje dag sörjer för, hos Dr Scarabus!
Vad får vi då om vi rör ned tre av skräckfilmshistoriens största ikoner? En blandning med duktiga skådespelare som håller i liv tre karaktärer i en nära gästfri miljö, utsökta kulisser, skrämmande slott, magi och trollkarlar.
Historien lyckas väl med förvånansvärt få skådespelare. Svaret ligger hos mannen bakom kameran – Roger Corman. Idag en legendarisk filmskapare som står bakom ett otal klassiska b-filmer såsom ”Little Shop of Horror” och ”Deathrace 2000”. Han kan knepen att göra bra film med små resurser. Ofta spelades hans filmer in på mindre än en vecka, och använde sig ofta av lånade kulisser från andra filmer. Under tiden ”Korpen” spelades in så befann han sig i en period där han endast filmatiserade just Edgar Allan Poe historier, i alla förutom en av de filmerna var Vincent Price med i.
Handlingsutvecklingen är möjligen en av filmens små triumfer, med mycket små medel och repliker levereras sammanhanget och en bakgrundshistoria att stå på. Verket görs tämligen obemärkt, och utan att tänka på det så har vi fått en bild av en heltäckande historia med rötter utanför det vi får ta del av i bild. Detta lilla intressanta tilltag kommer ur ett bra manus och genom Roger Cormans kunskaper.
Som barn av en efterkommande generation har jag inte tagit så stor del av Vincent Prices prestationer, eller hur högt ribban sitter för hans skådespelartalang. Men i mina ögon agerar han suveränt i ”Korpen”. De flesta av dagens generation har endast fått kontakt med denna utmärkta skådespelare genom Michael Jacksons låt ”Thriller” där han reciterar några skrämmande textrader.
Peter Lorre, som jag för alltid kommer att minnas från Fritz Langs mästerverk ”M” (1931) men som blev en ikon genom de otaliga amerikanska filmer som sedan följde hans karriär. Han ger oss den mest komiska av karaktärerna i filmerna, och som hans son ser vi ingen mindre än en väldigt ung Jack Nicholson, som gjorde sin filmdebut i Roger Cormans filmer.
För att inte glömma bort det största namnet, så spelas Dr Scarabus av Boris Karloff, som gjorde sitt namn odödligt genom att spela Frankenstein i de klassiska filmerna från 1930-talet.
När det finns trollkarlar och magi så finns det special effekter. Genren är tacksam och alltid kul att se på om det görs rätt. Årtalet var 1963 så effekterna är idag endast skrattvänliga. Men då detta är en komedi så är effekterna heller inte att ta alltför seriöst, vilket får pinsamhets-faktorn att verka mycket mindre. Men det utsökta klimax radar upp en riktigt underhållande scen där Corman visar vad han kan. Hela filmen är en sorts hymn till de klassiska skräckfilmerna, både miljön, aktörerna och en del tilltag i historien visar på detta. Eskapaget görs med humor, och spelas inte så seriöst. Om budgeten hade varit större, skulle filmen hablivit bättre om den gjorts seriöst, tvärtom mot den komiska atmosfär som den genomspiras av nu.
”Korpen” är en kultfilm som jag med dagens teknik gärna skulle se en nyfilmatisering av. Sin lättsamma komik, fantasifulla karaktärer och sin egen dos av magi känns filmen än mer rätt i tiden. Detta är en av Roger Cormans bästa filmer, och fastän skräck- eller b-filmer kanske inte är er ”cup of tea” så rekommenderar jag ”Korpen” till alla som vill sätta sig ned och ha lite kul.
Quoth the raven, ”Nevermore.”
